Återhämtad från trädgårdsdeppen

All ångest över sliden och att vi på grund av denna inte kan göra vad vi vill på några år med den delen av trädgården som både syns och används mest fick mig nog helt enkelt att bli lite trädgårdsdeppad. Kände en stor mörk tyngd i kroppen varje gång jag läste en blogg eller tidning som handlade om trädgård. Så jag lade helt enkelt allt som har med trädgård att göra åt sidan för ett tag. Det hann nog bli tre nummer av Allt om trädgård liggande olästa…

Men sen kom våren och med den givetvis parksliden.

parkslide4

MEN! Den har inte utbrett sig mer. Möjligtvis tvärt om. Vi har klippt och klippt men inte använt något gift under sommaren. Vi har pratat om att använda RoundUp men jag är ytterst tveksam till användande av kemikalier i trädgården. Dessutom har jag läst att RoundUp inte tar kål på parksliden…

Ska bli spännande att se vad som händer nästa säsong. I den del av trädgården där vi lagt två lager med presenningar över sliden har det inte kommit upp något! Givetvis måste presenningarna ligga kvar ett par år till. Men det är ingen del av trädgården vi använder så det spelar ingen roll. Bara vi får bort sliden.

ros

Men med våren kom även små ljusglimtar. Till exempel rosen nere i ruinen, som jag skrev om HÄR, frös visserligen ner ganska kraftigt i våras men den tog sig och blommade ännu mer i år. Första året vi bodde i huset (2010) kom där bara upp en liten liten pinne. Andra sommaren kom en lite längre pinne och en liten ensam ros. Förra året kom ett tjugotal blommor och tre långa grenar! I år kom ännu fler blommor! Rensade allt ogräs runt om och gödslade lite så får vi se om den mår ännu bättre nästa år. Tyvärr är jorden runt rosen alldeles stenhård och full med ogräsrötter så jag vet inte om man ska gräva upp rosen och fylla på med ny jord…?

Tror att det är en gammal hederlig Flammentanz. Det vore troligt med tanke på att det i övriga trädgården mestadels växer väldigt vanliga trädgårdsväxter.

Följ min blogg med Bloglovin

Odödlig ros

Även jag som inte är speciellt förtjust i röda blommor måste erkänna att röda rosor är ganska vackra. En för mig ny åsikt! När jag upptäckte att alla rosor i vår rosrabatt var röda så tog jag ett snabbt beslut om att gräva bort buskarna. Men förmodligen får de fortsätta leva. Min mor ska ta några buskar och de hon inte vill ha tänker jag behålla. Men… Vi måste göra en ny rabatt först. Visst är varje enstaka ros vacker men när man ser dem i sitt sammanhang, det vill säga i rabatten, så blir man lite konfundersam…

HJÄLP! Tänker någon… Jag med! Man ser knappt rosorna för allt ogräs och gräs. Dessutom har det slunkit in en katt bland hermelinerna! Vad den rosa rosen gör i den röda rosrabatten har jag ingen aning om. Men vacker är den!

Tillbaka till de röda rosorna: ‘Nina Weibull’ heter rosen och är en väldigt vanlig rabattros. Både älskad och hatad. Blommar hos oss från mitten av juli ända till frosten kommer. Och lite till… Den har drabbats av svartfläck tidigare år och tappar då nästan alla sina blad, men fortsätter ändå blomma. De tre vintrar vi bott här har rosorna inte varit övertäckta, jorden inte ens kupad och under vintern 2012/11 så hamnade halva rabatten under en två meter hög med snö och den andra halvan blev överkörd av snöslungan och använd som gångstig halva vintern… Betänk att temperaturen den vintern var väldigt låg… Första våren gödslade jag rosorna och höll undan ogräset hela sommaren. Visserligen var blommningen betydligt rikligare än följande år då de fått klara sig själva bortsett från beskärningen under våren.
Skulle vilja förkunna rosen ODÖDLIG!

Rosorna ovan är fotade en kall och solig morgon den 12 oktober 2010. ‘Nina Weibull’ blommar så länge hon kan!

‘Nina Weibull’ är faktiskt inte vår enda röda ros. Vi har en till som klättrar nere i ruinen. Har dock inte hittat någon namnlapp på denna. Första året kom där bara upp en liten liten pinne. Andra sommaren kom en lite längre pinne och en liten ensam ros. I år har det kommit ett tjugotal blommor och tre långa grenar! Vad har vi gjort? Ingenting mer än att jag beskurit rosen om våren… Tror även denna ros får vara kvar. Ska se om den mår ännu bättre med ytterligare kärlek. Kan nog bli riktigt fint om man planterar någon ytterligare växt i stället för ogräset…

Projekt: ”utrota parksliden” inledd

I vår trädgård växer mestadels ogräs. Egentligen är begreppet ”ogräs” väldigt subjektivt. Ett ogräs är en växt som växer där man inte vill ha den. Med andra ord kan ett ogräs för mig vara en vacker och önskvärd växt för dig.

I ena änden av vår pool växer varje vår upp en stort bestånd av parkslide. När vi köpte huset fick vi höra att det var bambu som växte där. Men när vi läste på om bambu insåg vi direkt att det här var den växt som lite galet kallas ”fattigmans bambu”. Många kan nog hålla med om att parkslide är ett ogräs även om det är ett vackert sådant. Egentligen hade vi gärna låtit den stå kvar där den stod. Den fyllde sin funktion som insynskydd med råge. Men vi har planer på att plantera andra växter på fler sidor om poolen. Dels för insynen och dels för att dölja poolen. Den är ju inte direkt vacker… Men eftersom parksliden är mycket invasiv (!!!) så valde vi att först försöka utrota denna för att slippa hålla den i schack i framtiden.

Bilden ovan är tagen 1 juni 2010. Redan så tidigt på sommaren har parksliden nått två meter i höjd. Om ni tittar närmare i bilden så ser ni att den spridit sig ända fram till vårginsten (som för övrigt är bortgrävd). Eftersom vi har haft gräsmatta runt parksliden har dess spridningsförmåga inte varit något större problem men mer än att man fått riva bort de plantor som hela tiden envisats att titta upp ur buskarna ni ser i bilden.

Den här bilden är tagen en månad senare och från andra hållet. Nu har parksliden nått sin fulla höjd på tre meter. Något senare under sommaren blommar den med gräddvita vippor ungefär likt en astilbe.

Här är en planta som precis tittat upp ur jorden. Tidigare i våras grävde vi bort så mycket vi kunde av parkslidens rotsystem. Med en minigrävare klarade vi att gräva ca en halv meter djupt. Men eftersom rötterna gick mycket djupare lade vi en dubbel markduk över hålet och fyllde igen med jord som vi tog från en liten kulle några meter bort (återkommer om jordgubbskullen). Som väntat har det tittat fram en hel del plantor runt om markduken och dessa har vi tänkt att försöka ha ihjäl med hjälpmedel som jag helst inte nämner vid namn och som i övrigt är strängd förbjudna i vår trädgård.

Nu återstår att vänta ett par år för att se om vi lyckas utrota parksliden. Har ni någon erfarenhet av parkslide så tar jag tacksamt emot tips!!!
Vill ni läsa mer om parkslide så läs i denna tråden i Allt om trädgårds forum eller så kan ni ju googla själva. Det finns en hel del deprimerande läsning…

Kommentar den 15 juni, 2012 kl. 21:04
Vi köpte hem en dunk med hjälpmedel som jag helst inte nämner vid namn men samvetet var inte riktigt med på noterna så vi har beslutat att försöka trötta ut parksliden genom klippning och skippa dunken. I stället för att sikta på att anlägga häck och rabatter om tre år så ska vi bygga odlingslådor och plantera växter i som skyddar lite mot insyn. Sen kan vi bara hålla tummarna för att sliden är väck innan vi dör…