Ett litet ljus i hopplösheten

Tog med min lilla son på en trädgårdsrunda i eftermiddags. Det höll på att sluta i tårar… Såg bara allt ogräs och allt jobb vi kommer ha att få i ordning på trädgården. Men så gick vi vidare och till slut hade den där lilla tåren torkat bort och jag kom på mig själv med att njuta. Jag har definitivt för höga krav på oss och vi kommer ALDRIG nå upp till dem. Som sagt; ”Vi bor i ett lite för stort hus i en alldeles för stor trädgård…”

Vi kommer förhoppningsvis bo här måååånga år och kanske är parksliden och kirskålen utrotad om 20 år? 😉 Om inte… Ja, egentligen är det ju rätt vackra växter vars enda fel är att de tar lite för stor plats lite för fort…

Men lite här och där i hopplösheten så sticker ett litet ljus upp. Som här en gul daglilja. Den hade jag egentligen tänkt att gräva upp för färgens skull. Men idag kom jag till insikt. Varför inte samla alla röda och gula blommor i en rabatt. Även om de inte gläder mig så gläder de alltid någon annan :)

Och så har vi ju alltid aklejorna…  Jag älskar dem! Underbara färger och så ståtliga och näpna på samma gång. Att de sedan sprider sig som ogräs… Det är förlåtligt!

Nä, dagens trädgårdsrunda slutade allt med ett leende på läpparna!